Resor utan mål - Kap farväl!

Redan i Harry Martinsons båda första diktsamlingar fanns havsmotiv. Men det var när han vände sig till prosan som erfarenheterna från åren till sjöss fullt ut kunde komma till uttryck.I Resor utan mål (1932) och Kap farväl! (1933) återger han intryck från hav och hamnar med flödande associationsrikedom skildrar han rasande cykloner och månsken över stilla vattenvägar, eldarslit och krogbesök, glädjeflickor och kärlekslängtan, och ackompanjerar de livfulla scenerna med funderingar kring världsnomaden.I den pågående utgåvan av Martinsons verk kommer nu de båda sjöböckerna i en volym. I ett efterord skriver Ingvar Holm om förhållandet mellan verklighet och dikt om Martinsons förmåga att upphöja slitet och plågan ombord till ett mytiskt, magiskt förlopp.